Om Sideshow
Huskatten Ludde i blåbärsriset 2012
Så bestämde jag mig för att jag vill bidra till en sund och frisk Maine coon avel, där mina avkommor förhoppningsvis får leva långa liv som sällskapskatter hos kärleksfulla hem där de är efterlängtade. Det tog mig ca 4,5 år av sökande från att jag bestämde mig för att börja med avel tills jag fick hem min första avelskatt. Mitt stamnamn, SE*Sideshow, registrerades kort därefter hos SVERAK under år 2015. År 2017-2018 läste jag även PawPeds G3-kurs för uppfödare. Sedan år 2016 är jag registrator i PawPeds stamtavledatabas och hjälpte i perioder till med HCM-DNA och HCM-ultraljud i hälsodatabasen. Under 2018 blev jag ledamot i rasklubben Maine coon-kattens styrelse och kort därefter även redaktör för medlemstidningen. 2022-2024 satt jag som ordförande men har nu lämnat facklan vidare för de uppdragen.
SE*Sideshow är anslutet till kattförbundet SVERAK, vilket i sin tur hör till FIFe (Fédération International Féline). Vi följer därmed förbundens direktiv rörande kattuppfödning, omvårdnad, med mer. Vidare är SE*Sideshow med i Västsvenska Kattklubben och rasringen Maine Coon-katten, och följer även deras rekommendationer för avelsarbete.
I hemmet finns även en Cane corso,
så katterna är hundvana
Jag som står bakom stamnamnet SE*Sideshow heter Annika och bor i Floda, några mil utanför Göteborg. Jag har haft katt hela mitt liv, och intresset för djur har följt mig sedan barnsben. Som så många andra växte jag upp med huskatter, på den tiden var man inte så noga med att kastrera, så vi hade en och en annan kull hemma. Mina huskatter blev gamla och fick tack och lov ha hälsan, men då de fick somna in skaffade jag nästa katt via Örebros Katthem. Där hittade jag min långhåriga huskatt Ludde, som trots diagnosticerad njursvikt i 5 års tid visade att gammal är äldst. Ludde hann uppfostra de två första kullarna här, innan han gick bort i december 2017.
Min första Maine coon köpte jag 2008, en blå solid hane till sällskap. Jag hade väntat och letat länge, men tyvärr visade sig den hanen ganska snart vara sjuk och det hela slutade med att han fick somna in före 3 års ålder, på grund av tumörer i lymfkörtlar och lever. Först tänkte jag att jag aldrig mer skulle skaffa raskatt, mina huskatter hade ju levt länge och väl och så hände detta med min Maine coon. Men istället för att ge upp började jag läsa på allt mer om rasen, och fann att det fanns ett hälsoprogram och en databas där alla kan se inavelsgrader, kloner osv. Så jag fortsatte att söka information, började studera och examineras i PawPeds G1 och G2 kurser, lärde mig mer om hälsoprogrammet, kloner och att uppfödare kan ha olikartade avelsfilosofier och jobba mot olika mål.