Hälsoprogram

"Maine coon-katten är en frisk och sund katt i största allmänhet, men som inom andra kattraser finns det dock några genetiska sjukdomar som vi bör se upp med.

Hypertrofisk kardiomyopati – en hjärtefråga

    Hypertrofisk kardiomyopati, HCM, är en hjärtsjukdom som förekommer hos flera kattraser, däribland maine coonen. Den yttrar sig genom att hjärtats väggar förtjockas och blodet därmed får sämre genomströmning genom hjärtat. Med ultraljudsundersökning kan sjukdomen upptäckas, men det finns tyvärr inget botemedel. Katten dör förr eller senare av hjärtsvikt eller blodpropp.

Eftersom sjukdomen är progressiv utvecklas den först när katten blivit några år. Vanligtvis upptäcks HCM hos en katt vid 2-3 års ålder, men det kan också dröja längre innan sjukdomen uppträder. Därför är det viktigt att komma ihåg att ett hjärttest i unga år inte garanterar att katten är fri från sjukdomen.

Hur sjukdomen nedärvs är inte helt fastslaget. Viss forskning har visat att det rör sig om en dominant gen med ofullständig penetrans. Om detta är sant får dock fortsatt forskning utreda.

Genom att regelbundet ultraljudstesta avelsdjuren minskar vi risken att anlaget för HCM förs vidare. Från januari 2004 driver Maine Coon-katten ett hälsoprogram mot HCM.

Höftledsdysplasi

    De som äger hund känner säkert igen benämningen HD – höftledsdysplasi. Denna genetiska defekt förekommer även hos katter. Maine coon-uppfödare världen över har sedan flera år tillbaka konstaterat att HD finns inom rasen och har vidtagit åtgärder för att minska förekomsten.

HD innebär en defekt på höftleden så att höftledskulan inte ligger rätt i höftledsskålen. På bilden längst till höger ligger höftledskulorna nästan utanför ledskålarna, vilka är väldigt grunda. Detta är den allvarligaste formen av HD. Katter med mild HD kan leva utan några besvär, medan grav HD kan innebära svårigheter för katten att röra sig, samt även smärta i samband med ledinflammation. Det går dock att operera en katt som har besvär och resultatet är så gott som alltid lyckat. HD graderas i en skala från utan anmärkning (u.a) till 3 (grav HD). I dagsläget rekommenderas avel på katter med högst 1:a på höfterna, och dessa katter bör paras med katter med resultatet u.a.

Maine Coon-katten, den svenska rasföreningen, startade i januari 2000 ett register för HD-röntgade katter för att kartlägga förekomsten av HD. Ansvarsfulla uppfödare röntgar sina avelsdjur då de fyllt ett år och skickar in röntgenplåtarna för avläsning hos *Per Eksell, specialist inom området. Per Eksell skickar i sin tur resultatet till HD-registret.

HD nedärvs recessivt och antagligen också polygent. Det innebär att två fria katter kan få en avkomma med HD och omvänt, två katter med HD kan få en frisk katt. Därför är det viktigt att röntga varje generation avelsdjur för att minska risken för HD. Inom hunduppfödningen har en sådan selektiv avel lett till att förekomsten av HD har minskat drastiskt."

(Författare Karolina Ross, 2018)

*Sedan februari 2020 är Elisabeth Ball avläsare för hälsoprogrammet